S? Bosse har p?b?rjat sin resa mot k?ndisskapet som aldrig l?r komma. Om ni klickar er in till www.metro.se och sedan v?ljer dagens tidning och sedan G?terbogs upplagan. Sedan beh?ver ni bara ha Acrobat Reader f?r att kunna l?sa tidningen. Runt sid. 10 finns en liten intervju med allas v?r Bo, d?r han pratar om dagboksskrivande p? n?tet.
Ok, jag erk?nner. Lite avundsjuk ?r jag. Men jag inser samtidigt att Bosse ?r den ultimata dagboksskrivaren att intrevjua i ?mnet. Han h?ller sig till snittet vad g?ller ?mnen, men ligger fortfarande lite ?ver medel vad g?ller sj?lva skrivandet och det g?r honom gensat lite mer intressant ?n den vanliga medelm?tan som skriver dagbok p? n?tet.
F?r ett ?r sedan var min dagbok n?stan gl?dande het. Alla i mitt umg?nge pratade om den p? ena eller andra s?ttet, g?sboken blev ibland n?stan ett forum f?r ?sikter i vissa ?mnen som jag skrev om och jag hade ett helt g?ng bes?kare som jag inte hade en aning om vilka de var.
Nu f?rtiden ?r det lite annorlunda. Jag har f?rre bes?kare, n?stan h?lften av vad jag hade d?, och mina texter ?r v?ldigt ofta intets?gande och f?r interna f?r att n?gon utomst?ende ska ha n?n som helst beh?llning av dem. Charmen f?r ett ?r sedan var v?l att det h?nde s? mycket i mitt liv och att jag m?dde s? fruktansv?rt d?ligt att jag bara spottade ur mig dessa extremt personliga anteckningar som s?rade och gjorde m?nga uppr?rda. F?r mig var det terapi, ett s?tt att k?mpa mig igenom min miss?r. Och det funkade. Nu m?r jag bra. Visst h?nder det fortfarande en del i mitt liv. Men jag finner det samtidigt s? fruktansv?rt ointressant att jag inte ens orkar bem?da mig med att skriva ner det. F?r sanningen ?r den: jag bryr mig inte l?ngre. Kanske har jag aldrig gjort det. Kanske vara bara f?rra ?rets anteckningar ett vr?l efter uppm?rksamhet. En vilja att folk skulle tycka synd om mig. Eller i brist p? medlidande: avsky mig. S? var det nog.
Men som jag sagt s? m?nga g?nger innan: saker och ting f?r?ndras. Folk f?r?ndras och deras prioriteringar f?r?ndras. Mitt fr?msta m?l ?r inte l?ngre att f? uppm?rksamhet. Mitt fr?msta m?l ?r att undvika den. Jag vill inte ha folks r?d om hur jag ska leva mitt liv, jag klarar av att ta hand om mig sj?lv, tack s? mycket. Och jag vill definitivt inte har era ?sikter i min g?stbok, skriv dem om ni vill, men vet d? att jag kommer att h?gackningsfullt att ignorera dem. Det k?nns med andra ord som om det ?r dags f?r en paus. Kommer jag att g?ra det? Inte en aning. Men om jag nu verkligen inte har n?got vettigt att s?ga l?ngre, vad finns det d? f?r meningen med att forts?tta uppdatera?
Vi s?ger s? h?r: Vi varvar ner lite ok? Vi tar det lite lugnare och s? kanske de anteckningar som dyker upp att ha n?n form av substans i sig. Ok?
