Han tittade ut genom f?rnstret och s?g henne g?. Han hoppades att hon skulle v?nda sig om, och kanske le. Hon visste att stod och tittade efter henne som han alltid gjorde. G?ngen han ber?ttade det f?r henne var precis efter sex. Hennes kropp var inte svettig som de flesta andra han haft samlag med, hon s?g precis lika fr?sh och vacker ut som n?r hon hade stigit genom d?rren. Och han hade ber?ttat f?r henne, mest s? d?r i efterhand, och hon hade lett s? alla hennes t?nder hade synts och hon skrattade och kysste honom. Deras samtal i s?ngen var alltid n?got han sett fram mot under dagarna, det var d? det k?ndes som om han var med i en film d?r han var hj?lten och precis f?tt tjejen alla killar i publiken tr?nade efter, i s?ng. Hon hade blivit tillfredst?lld som ingen kvinna blivit innan och efter?t hade hon h?llt om honom och delat med sig av sina mest intima hemligheter.

Hon v?nde sig inte om. Hon gick bara helt sonika ?ver gatan och f?rsvann sedan fr?n hans blickf?ng. Vad nu? Vad skulle han g?ra nu? Adrian la h?nderna ?ver ?ronen och gjorde det enda som verkade vettigt: han skrek. Han skrek tills hans hals gav vika och allt som kom ut var ett kraxande. Hans huvud verkade fyllt med r?ster;

“Lugna dig. Sitt ner. Sl? p? TV:n. Slappna av.”

“Sl? s?nder n?got. Vad som helst. D?r! Ta krukan! Sl?ng den i marken! Vad spelar n?got av allt du ?ger f?r n?n roll? Sl?pp ut det. Sl? s?nder n?got!”

“Ring henne. Prata f?rst?nd med henne. Ni kan l?sa det h?r. ?vertyga henne om att allt var ditt fel. Be! Kr?la! Du kan inte leva utan henne, du m?ste f? henne tillbaka!”

Adrian k?nde det som om v?rlden las p? hans axlar och han tyngdes ner mot golvet. Han l?g d?r, resten av dagen, tyst snyftandes och n?r han v?l reste sig upp, skulle inget vara varken till det b?ttre eller s?mre. Det skulle vara precis som innan; samma sm?rta, samma stickande k?nsla i sj?len och samma illam?ende. Precis som vanligt.

Han skulle inte se det f?rren om tre dagar, men utanf?r hans f?nster b?rjade l?ven falla och vinden ?kade i styrka. Regnet skulle falla under natten och morgonen skulle f?ra med sig frost och man skulle se folkets andedr?kt d?r de hastade fram p? gatorna. De skulle skynda sig in fr?n m?rkret och kylan. Alla skulle de f?rs?ka att v?nta ut h?sten.

========================

P? det stora hela en helt ok dag. Jobbade inte lika mycket som jag trodde att jag skulle. Umgicks med Gotte som gav mig sitt ?ra och sitt r?d. Tr?ffade senare John och som alltid; var det trevligt.

Dagen f?rde ?ven med sig ett irriterande telesamtal. Ett oroande SMS och ytterligare ett SMS som bara gjorde mig f?rbannad. Man kan inte f?r allt.

 

I bakgrunden spelar Winamp Dire Straits “Brothers In Arms” och jag riktigt k?nner hur min huvudv?rk ?kar i intensitet. Melankolisk, deprimerad, tr?nande och sorgsen ?r v?l de k?nslostadier jag har f?r tillf?llet. Allt har en anledning, ?ven detta, och ?ven om den ?r patetisk s? k?nns den fruktansv?rt verklig. ?r det den k?nsla jag f?rmedlar till kvinnor? Att jag bara vill ha dem i s?ng? Att jag bara vill utnyttja dem f?r kv?llen och sedan sl?nga dem ?t sidan? F?r om det ?r fallet, d? g?r jag n?gonting v?ldigt, v?ldigt fel. Jag har kommit till stadiet d? jag inte l?ngre s?ker sonika en sexuell relation till de tjejer jag tr?ffar. Jag s?ker fr?mst efter v?nskap och kanske om det ?r besvarat, n?got mer. Det ?r vad jag vill, men tydligen ger jag helt fel intryck, vilket ?r ganska ironiskt men fruktansv?rt irriterande.

“Det handlar mer om vem du verkar vara Johan, inte vem du f?rs?ker visa att du ?r.”

“Med tanke p? att du k?nt mig i tre veckor s? ?r du v?l kanske inte precis r?tt person att ens f?rs?ka avg?ra det.”

“Jag har bra k?nsla f?r s?nt h?r, s? tyv?rr.”

“Whatever.”

Hon kysste mig p? kinden och v?nde mig sedan ryggen och jag hade inget krossat hj?rta precis, men jag k?nde en uppgivenhet som h?ll p? att l?ngsamt driva mig till vansinne. Jag var helt enkelt tvungen att bli av med den, det fanns inget val. Kombinationen av f?r mycket Whiskey och tv? jointar innerh?llande n?got v?ldigt avslappnande var medecinen f?r kv?llen. Jag kunde slappna av och k?nde den kalla h?stvinden svepa ?ver mitt ansikte.

Som sagt; f?rst avslappning, sedan uppgivenhet, sedan skuldk?nslor och till sist f?rnuftet som fick mig att undra varf?r i helvete jag gjorde s? h?r med mig sj?lv f?r en j?vla bruds skull. Tre veckor, thats it. Jag h?nglade med henne en g?ng, and that was it. Jag b?rjade kanske att bli lite f?r?lskad i henne, men det var ?nd? en bit bort, och som jag sa; det var inte precis som om krossade mitt hj?rta. S? varf?r? Det m?ste finnas n?got mer bakom min miss?r. Jag kunde inte skylla det p? henne, s? p? vad? Hade jag letat orsaker p? helt fel st?llen?
Jag satte mig upp i det v?ta gr?set och k?nde mig frusen och kall utanp? s? v?l som p? insidan. M?nen blickade fram bakom ett moln och d? slog det mig som en sl?gga i bakhuvudet. Insikten kom utan f?rvarning och jag f?ll bak?t igen och l?g sedan d?r, skrattande p? det v?ta gr?set samtidigt som vinden tilltog i styrka och kyla.

Tog mig ner till stan f?r att s?ka i alla fal lite r?d hos Gotte. Men n?r han mest avf?rdade min p?b?rjade f?rs?k ins?g jag att jag f?r nog klara mig sj?lv. S? jag l?t tystnaden svepa ?ver mig och d?r k?ndes allt bra. Det var som att bes?ka en gammal v?n, en v?n utan bitterhet f?r att man ?vergav honom. Han v?lkommnade mig till sitt hem, bad mig sitta ner i en av skinnf?rt?ljerna vid brasan. Han slog sig ner vid min sida, erbj?d mig en cigarr och sedan log han. Allt jag h?rde var ljudet fr?n eldstaden.

 

113.jpg 1.jpg 2.jpg 3.jpg 4.jpg 5.jpg 6.jpg 7.jpg 8.jpg 9.jpg 10.jpg 11.jpg 12.jpg 13.jpg 14.jpg 15.jpg 16.jpg 17.jpg 18.jpg 19.jpg 20.jpg 21.jpg 22.jpg 23.jpg 24.jpg 25.jpg 26.jpg 27.jpg 28.jpg 29.jpg 30.jpg 31.jpg 32.jpg 33.jpg 34.jpg 35.jpg 36.jpg 37.jpg 38.jpg 39.jpg 40.jpg 41.jpg 42.jpg 43.jpg 44.jpg 45.jpg 46.jpg 47.jpg 48.jpg 49.jpg 50.jpg 51.jpg 52.jpg 53.jpg 54.jpg 55.jpg 56.jpg 57.jpg 58.jpg 59.jpg 60.jpg 61.jpg 62.jpg 63.jpg 64.jpg 65.jpg 66.jpg 67.jpg 68.jpg 69.jpg 70.jpg 71.jpg 72.jpg 73.jpg 74.jpg 75.jpg 76.jpg 77.jpg 78.jpg 79.jpg 80.jpg 81.jpg 82.jpg 83.jpg 84.jpg 85.jpg 86.jpg 87.jpg 88.jpg 89.jpg 90.jpg 91.jpg 92.jpg 93.jpg 94.jpg 95.jpg 96.jpg 97.jpg 98.jpg 99.jpg 100.jpg 101.jpg 102.jpg 103.jpg 104.jpg 105.jpg 106.jpg 107.jpg 108.jpg 109.jpg 110.jpg 112.jpg

 

Jag har funderat ?ver det m?nskliga psyket en hel del den senaste tiden. Kan det vara m?jligt f?r en m?nniska att, pga diverse olika anledningar, skapa sig en annan personlighet, ett annat liv, med h?ndelser och personer som aldrig h?nt och som inte exsiterar? Och vad h?nder n?r allt detta kommer upp till ytan? N?r v?nner som personen ifr?ga ljugit f?r f?r reda p? sanningen. Vad h?nder d?? Och t?nk om man som v?n f?r reda p? att ens v?n utnyttjat dig under flera ?rs tid och att det mesta du tror dig veta om din v?n ?r en l?gn.

Saker och ting b?rjar f? n?stan l?jliga proportioner. Men det faktum att tanken ens planterats i min hj?rna g?r den m?jlig. Och om s? bara ett korn av det st?mmer, s? kommer det att f?r?ndra allt.

I ?vrigt har det ?n s? l?nge varit och kommer f?rhoppningsvis att forts?tta vara en bra vecka. Jag kommer att forts?tta spendera den med folk jag bara har l?rt k?nna och som jag ?n s? l?nge trvis att vara tillsammans med. Dock ser jag sm? tendenser till Inre Cirklen bland dem, fast med mer allvarliga proportioner. Om jag och Ringis var de som gn?llde mest f?r att vi aldrig fick det vi kanske ville ha av Susanne s? ?r det h?r folk som gn?ller f?r att deras pojkv?nner sl?r dem eller att deras fruar/flickv?nner knullar runt och inte ens f?rs?ker d?lja det. Ni hajar po?ngen: same shit, diffrent wrapping. Men det ?r kul att vara den enda personen i en grupp som inte har n?gra st?rre k?nslom?ssiga problem, att vara den som har koll p? saker och ting. Nu ska vi bara se hur l?nge det vara.

Gotte introducerade mig ig?r f?r filmen Ewent Horizon. Jag var skeptisk, som jag s? ofta ?r n?r Gotte s?ger att en film jobbigt bra. Denna g?ngen hade jag fel, riktigt fel. J?vligt bra var den och med en Sam Neil som jag aldrig sett honom, snubben borde g?ra fler s?na roller.

 

Oh my brother in arms
look at you now
so far from what you were

hope all around you
yet again you have recevied a gift

the future holds cries and laughters
running feets
and responsibility beyond words

the past seems so long ago
hidden in an endless season of mist

hold your treasures my brother
hold and guard them
and I hope that then
the future will keep you safe

- Till Torgny och Misty, grattis och lycka till!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
© 2011 stavfel.com Suffusion theme by Sayontan Sinha