Behind all the screams
all the tears
all the love
the lies
and the pain
I only have eyes for you
Were once was light
now darkness falls
don’t say I didn’t try
I tried so much it almost broke me
and yes; I bleed.
Love has been defeated
and is no more
we are only shadows of what we once were
and yet:
I only have eyes for you.
- Till Tess
Spenderade pengar ig?r. Dock enbart p? saker som jag sedan l?nge best?mt mig f?r att k?pa. Jag beh?vde en VHS spelare, s?rskilt nu n?r jag f?tt l?na ytterligare tv? Buffy boxar av Noike, s? jag hittade en billig sak som kan spela VHS och som man kan spela in p?, jag tror inte ens fanskapet har en klocka.
Och eftersom det b?rjar bli kallt p? riktigt, s? var jag tvungen att ha n?n form av vinterkl?dsel. En (varm) svart rock blev nog det b?sta kl?desplagg jag n?gonsin k?pt. ?ven Robbie Williams Escapology k?ndes motiverad att k?pa. Det ?r den typen av musuk jag beh?ver f?r att h?lla mig uppe vid den h?r ?rstiden. Det enda impulsk?p jag gjorde var Milos Formans Amadeus p? en tv? disk directors cut dvd. Och n?r jag tittade igenom den ig?r kv?ll blev jag p?mind om hur lysande den ?r. Jag har alltid vetat att den var bra, men denna versionen med n?gra f?rl?ngada och tidigare borttagna scener g?r en lysande film till ett genial m?sterverk. Vilket p?minner mig om The Fellowship Of The Ring the extended version, som ?r flrea g?nger b?ttre ?n sitt redan perfekta orginal. Peter Jackson ser helt enkelt till att karakt?rerna f?r mer djup, vilket ?r mottages tacksamt. Tror det b?rjar bli dags att sl?nga upp en lista p? mina dvdfilmer h?r snart, jag b?rjar f? till en trevlig liten samling. INte ens i n?rheten av Niklas, Bosse eller Noike dock, men ?nd?.
T?nkte l?ta den h?r dagen svepa f?rbi. Har lite sm?saker som ska g?ras; tv?tta, st?da och inhandla lite mat. Ikv?ll tar jag det troligtvis bara lungt, med Amadeus kommentatorsp?r.
Fick igång internet idag, vilket innerbär att jag har, de senaste sju timmarna, överdoserat på hypertext. Ge och ta nån vecka så har jag inte suttit på nätet en längre stund på snart en månad, ingen större fara där, men nu när jag har fast uppkoppling igen undrar jag hur jag kunde vara utan www.
Nästan en månad… Dock har det inte så mycket hänt sedan min förra anteckning. Efter inflyttningsfesten gjorde jag och Susanne våran vanliga rutin som nu, efter tre gånger, börjar likna en tradition; dvs vi tog en nattlig promenad, kysstes ett tag utanför hennes hem och sedan vandrade jag hem. Vi höll på så i nån dag eller tv? tills vi var någolunda överens om att börjar om som vänner. Och sedan ger hon fan i att höra av sig. Inte särskilt förvånande, hon gör bara vad hon brukar. Det som dock skiljer denna gången från de förestående två är att det inte finns något ont blod mellan oss, vi har båda våra separata problem som vi troligen måste hantera innan vi kan engagera oss i nån form av känslomässig relation, till varandra eller till någon överhuvudtaget.
I övrigt känns det som jag borde vara deprimerad, min planerade resa till New York blir inte av pga ett gäng olika omständigheter plus att jag är extremt orolig fär Tess som nu för tiden inte gör något annat än att prata om självmord stup i kvarten. Så ja, jag borde vara i alla fall lite deprimerad men icke, jag känner bedövad mer än något annat, känslomässigt likgiltig. Kanske är det så att min depression manifiterar sig i det faktum att jag inte kan sova den mesta av tiden då jag borde göra det. Och när jag väl känner sömnen komma över mig runt 8-tiden på morgonen då ringer Stina och väcker mig.
Så snart jag får tillgång till Photoshop ska jag slänga upp lite bilder på lägenheten och lite andra saker som jag fotat den senaste månaden med Niklas usla kamera, jag förstår varför jag fick den för 400 spänn. Och eftersom jag nu inte uppdaterat sidan på länge ska jag försöka återgå till dagliga anteckningar, i alla fall ett tag.
Nej, jag har inte fått igång internet i lägenheten ännu, detta skrivs hos mina föräldrar. Troligtvis får vi igång bredbandet nästa vecka, och då kommer jag förhoppningsvis att kunna uppdatera mer frekvent.
Det är ett sant nöje att bo tillsamans med Gotte. I alla fall än så länge. Vi har vett att hålla oss ifrån varandra när det krävs och än så länge har vi inte tagit till nån form av våld. Vi hade inflyttningsfest i lördags, en tillställning som faktiskt överaskade mig på några plan, och saker skedde, som får mig att fortfarande gå omkring med ett dumt flin i ansiktet. Utan att bli dramatisk så räcker det väl att säga att jag mår bra, bättre än jag mått på länge och det känns som att saker och ting kommer att bli bra i slutet, hur de än slutar.
Hon ger mig inte kärlek. Det är en bra bit ditt, om vi någonsin kommer ditt. Men hon gör mig glad. Jag trivs i hennes sållskap. Hon utstrålar en v?rme som jag missat hos henne innan. Och hon är en god och bra människa, trots sina fel och brister.
Min värld är för tillfället fylld med värme och kärlek. Känns det som i alla fall. För jag kan fortfarande inte se det.
