I try to cry but no tears come.
They all smile all around me; laughing, joking and I can see her smile in the corner of my eye. Nothing seems real or solid. All I can feel is sadness in my chest. And I try to smile, to joke, to laugh and then I feel her hand in mine under the table were no one can see. She says nothing, but when I turn my head I can se that her smile is gone and she looks at me, my sadness reflected in her eyes.

Later, we stand and talk, smoking cigarettes, trying to say goodbye.

- What are you saying? That you will be back?

- In three months, maybe, we’ll see.

I nod, like I understood and I don’t. She stomps on the cigarette and grab her bike.

- Take care of yourself Johan. I’ll sms you my new number when I got it.

One last time. I embrace her but not crying.

- You take care, and call me if you need anything. I say.

She smiles, gets up on her bike and then, she is gone.

I stand still listening to the wind in the September afternoon. A tear finaly seeks it’s way down from my eye and I stand there, at work, trying to find some meaning in her absense. The sky is bright blue, the air warm and the wind strong.

- Johan! I need some help here.

The voice comes from the inside and I sigh. I turn around and walk in the door back to work and back to my life. I’ll see you again my dear.

Thoughts going back in time. Making sense of everything, of what could have been, and would ave happened then. I hear her vocie. It’s loud, she’s screaming. At me, with me, and I’m telling her not to upset herself, that I can change. And this all, makes sense to me.

 

I hurt myself while longin for you
you can never imagined the fealing I had
when I saw you reflected in my blood on the floor

I wonder if Jesus ever felt this bitter
with pain in hands and feet
blood is the color on my sheet

I will never be able to start all over again
my leves only fall once never to return or be reborn
today I will kill myself

how did it come to this?
the hand that once reached for me
lies cut off all around my feet

I hurt myself today while longin for you
you can never imagined the fealing I had
when I saw you reflected in my blood on the floor

 

“Then her voice came through the storm it’s more than flesh ideal
You will have to pay for any wisdom that you steal
I awoke to tinted windows and lavender and red
The first station of the cross is just above my head
I awoke to gargoyles and a hard bench for my bed
Jesus Christ and Pontias Pilate were just above my head”

N?n g?ng mellan mitt 16:e och 17:e ?r i livet b?rjade jag lyssna p? tv? artister framf?r alla andra: Nick Cave och Johnny Cash. Jag var r?tt arg p? den tiden (ok, jag ?r v?l inte s? j?vla glad nu heller, dock mer sansad. I pick my battles these days.) och fastnade f?r deras ganska m?rka alster om d?d men ocks? om livet. Hur man v?nder och vrider p? det s? var (?r) deras texter poesi fr?n de djupaste h?rnen av en sargad m?nsklig sj?l.

Med tiden s? lyssnade jag mer och mer p? Cave och hans Bad Seeds och mindre och mindre p? Cash. Men han fanns alltid n?nstans i mitt bakhuvud, alltid i mitt skrivande, iallafall under en ganska l?ng tid, men till slut f?rsvann han utan att jag ens m?rkte det. Jag hade vid det laget samlat p? mig de flesta Nick Cave’s skivor som d? fanns ute och den enda Cash plattan jag ?gt s?lde jag under en period d? jag beh?vde pengar.

Jag p?mindes om honom igen s? sent som i maj detta ?ret d? nyheten om hans frus d?d kom. Jag hade inte sett n?gra bilder p? Cash p? flera ?r och de bilder som nu visade var en sliten man. Sliten efter ?r av droger och ett liv som skulle d?dat de flesta av oss flera g?nger om, han var sliten men hans blick var den samma: isig, penentrerande och betraktande.

N?r s? singlen “Hurt” en Nine Inch Nalis cover b?rjade spelas p? MTV ins?g jag att jag slutat lyssna p? en av dem som influerat mig mest under ?rens lopp. Bilderna som syntes p? honom f?r bara n?n m?nad sedan vissade samma man, men blicken var faktiskt inte densamma efter hans frus d?d. Den s?g n?stan uppgiven ut. Och s? dog han. Bara s?d?r. Efter en tid p? sjukhus. S? sent som ig?r. Mannen i svart har vandrat vidare och vi ?r en poet mindre. Jag har m?nga personer som influerar mig och som jag ?nskar att jag ska f? tr?ffa; Nick Cave, Niel Gaiman, Eminem mfl. Johnny Cash ?r inte en av dem. Jag ?r glad att jag aldrig fick tr?ffa honom, f?r jag hade aldrig klarat av den d?r blicken. Vissa personer g?r man ocks? b?st av att uppr?th?lla en illusion av. Det blir till att k?pa n?gra skivor n?sta m?nad. Tror det ?r viktigt att h?lla personer som Cash vid liv, genom att lyssna p? dem, ta till sig det dom s?ger och slutligen influeras av dem.

D?den kom till slut till Johnny Cash men, gissar jag, inte f?r att den besegrade honom, utan mer f?r att han l?t den komma.

“I guess there’s not much I can do or say saw my baby with another guy today
Though I love her and I tried to tell her so it’s hello blues and down the road I go
I’ve never seen that guy before today he held my baby in the closest way
And the way she snuggled close to him I know it’s hello blues and down the road I go”

jcash.jpg

 

2 – muggar kaffe jag druckit ?n s? l?nge idag.

5 – cigg jag r?kt ?n s? l?nge.

0 – personer jag vill prata med idag.

1 – g?nger telefonen ringt.

0 – antal g?nger jag svarat.

4 – g?nger jag p?b?rjat sista (f?rsta) delen av “There should be something” och st?ngt ner skiten.

4 – timmar sedan jag steg upp.

1 – fler jag g?nger jag planerar att se “About Schmidt” innan jag l?mnar tillbaka den senare ikv?ll.

19 – dagar tills jag ?ker till Stockholm.

 

Att Anna Lindh blivit knivhuggen fick jag h?ra p? jobbet ig?rkv?ll, men f?ste ingen st?rre vikt vid det f?rren jag satte p? nyheterna. Varenda kanal (f?rutom femman som i Masterplan hade ett ganska osmakligt klipp p? Anna d? hon debaterade) hade extrainsatta nyheter som alla pratade om d?det, det var v?l d? jag ins?g att det som hade h?nt var lite alvarligare ?n vad jag f?rst trott. Jag fick samma k?nsla (precis som Kardy) jag kommer ih?g att jag hade d? jag fick veta att Palme m?rdats, men nu med en “vuxen” cynisk f?rst?else och insikt.

Att hon hade avlidit fick jag reda p? av Susanne n?r hon ringde p? eftermiddagen. N?nstans k?nns det som att jag verkligen borde engagera mig mer i det ?n bara skriva den h?r anteckningen, men jag pallar faktiskt inte. Visst ?r det tragiskt, men det ?r s?nt som h?nder, det kan h?nda alla och inte minst politiker som faktiskt ?r ganska utsatta, men det ?r n?got som kommer med paktet nuf?rtiden. Om du s?tter dig i rampljuset s? blir du genast ett m?l f?r en galning med ett vapen. Nej det ska inte beh?va vara s?, men det ?r det vare sig vi vill det eller inte.

Anna Lindhs d?d ?r tragisk. Men inte s?rskilt f?rv?nande. F?ll alla t?rar ni k?nner att ni beh?ver f?lla och n?r ni g?r det se d? till att kanske en eller tv? av dessa t?rar ?r f?r alla de andra som m?rdas, helt meningsl?st, i v?rt land.

Allt har ett pris och friheten det st?rsta.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
© 2011 stavfel.com Suffusion theme by Sayontan Sinha