Vaknade hemma hos Niklas och Anna. Tv? timmar senare stod jag utanf?r biografen och v?ntade p? Susanne. N?r hon v?l kom sa jag att jag var s? nerv?s att det k?ndes som att jag skulle spy. V?l inne i salongen b?rjade reklamen spela och enligt Suss var jag vit som ett lakan i ansiktet. Reklamen kom och gick, n?gra trailers visades. Sedan blev allt m?rkt och New Line Cinemas loga uppenbarade sig. Och det var d? jag f?rsvann bort. Bort till en v?rld jag bes?kte f?rsta g?ngen n?r jag var tio och som jag sedan ?terkommit till om och om igen.
Jag gr?t aldrig n?r jag f?rsta g?ngen l?ste ut Return of the king, fortfarande f?r ung f?r att till fullo f?rst? vad det var jag precis hade upplevt. Men idag, n?r jag vandrade ut fr?n biografen k?ndes det som jag var del av ett begravningst?g, mitt ansikte var str?vt av tre timmars konstant gr?tande och jag hade gl?mt bort under dessa timmar exakt hur kall och og?stv?nlig v?r v?rld kan te sig.
Lord Of The Rings: The Return of the King ?r mitt livs st?rsta filmupplevelse. Och ?ven en av de st?rsta upplevelserna jag haft ?ver lag. Det ?r en film som tog all styrka jag kunde frammana ur mig och l?mnade mig ett k?nslom?ssigt vrak. Jag var helt slut n?r jag klev ut p? gatan och ?ven sm?tt chockad p? samma s?tt som n?r man f?r en kulturkrock, s? djupt drog filmen in mig i Midg?rds v?rld.
Jag kommer att se filmen fler g?nger. Jag kommer att k?pa den f?rl?ngda versionen och jag kommer ha ringmaraton med mina v?nner. Men inget, absolut inget kommer att kunna ?terskapa den upplevelse jag hade ikv?ll.
Tack Peter Jackson, f?r att du visade mod och styrka att visa en en historia vi alltid trodde vi aldrig skulle f? se. Tack f?r att du i sanning har en Hobs sj?l.
Tack Professor Tolkien, f?r att du inte visste hur man struktuera en bok, f?r att du skapade en mytolgi med mer hj?rta ?n alla religoner tillsammans.
Tack Elijah Wood, Sean Astin, Billy Boyd, Dominic Monaghan, Viggo Mortensen, Ian McKellen, John Rhys-Davies, Orlando Bloom, Andy Serkis, Liv Tyler och alla ni andra f?r att ni var redo att ta en chans och f?r att ni var villiga att dela upplevelsen med oss andra. Och tack f?r att ni alltid trodde.
Och tack Susanne f?r att du ville dela den sista delen av f?rden med mig. Verkligheten var l?ttare att m?ta med din hand i min.
Jag vet att jag kommer att h?ra vissa klagom?l p? filmen, men jag kommer faktiskt inte att lyssna, f?r de personerna har troligen missat po?ngen.
Jag s?g den f?rsta trailen 1999. Jag satte mig i biografen f?rsta g?ngen den 19 december 2001 och sedan igen den 18:e december 2002. Och idag, 17:e december 2003 bes?kte jag f?r sista g?ngen de v?nner jag l?rt k?nna de senaste tv? ?ren.
The Shire looked more beautifull then last time. Like time had stood still. Amazing green and hobbits going about their buisness. And it ends were it begun; in a hole in the ground.
It’s done.
