Det är liksom normen i bloggsfären att vid den här tiden på året göra en årets bästa film, album, Tvserie, p-rulle, bok, lista. Jag har gjort det i ett antal år nu och så även nu. Och eftersom jag är jag så blir det en lista på de bästa filmerna jag såg i år, vilket inte betyder att de kom ut i år. Och dom är i ingen särskild ordning.
1: Garden State
Så full av melankoli att jag nästan överdoserade på det. Vissa saker måste tas med i beräkningen; det är Zach Braffs debut som regissör, och som debut sett är filmen ett jävla mästerverk, lite som Richard Kellys Donnie Darko. Och, så klart, soundtracket. Det är en konst i sig att välja passande musik till en film och Braff lyckas riktigt, riktigt bra.
2: Batman Begins
Bale som Batman är perfekt. Nuff said. Och det faktum att Nolans version har hämtat både det och det andra från Frank Millers Year One är narturligtvis som det ska. Det är mörkt, riktigt mörkt och filmen ser helt fantastisk ut på ytan och den helt enastående casten får den att lysa vackert även på insidan.
3: Sin City Om man direktöversätter seriemediet till film och man grundar sig på en förlaga av Frank Miller då har man liksom riktigt bra förutsättningar.
4: Star Wars – Episode 3: Revenge Of The Sith
I’m such a fanboy. I och med episode tre övergav jag all tid jag hade kunnat ägna till att dissa episode 1 och 2. Jag älskar hela sagan som helhet, med alla dess fel och brister, även om “Clone Wars” helt ärligt känns mer Star Wars än någon av filmerna. Hur nu det är möjligt?
5: Serenity Jag kommer ihåg när Bosse började tjata på mig att se Buffy och hur jag till slut väldigt motvilligt följde hans råd. Och första gången jag blev lite smått förälskad i serien var det första avsnittet som seriens skapare Joss Whedon skrev och regisserade. Därifrån gick Whedon från klarhet till klarhet och det stod ganska snart klart att snubben var en riktig teknikhora när det gällde kameran (I love that!) och att han med lätthet kunde skriva mänskliga relationer och känslor och överföra dem till film. Serenity är hans debut på vita duken. Och ja, jag tycker att man får ut mer av den om man sett serien Firefly först men i vilket fall som helst så är det den varmaste rullen inom en väldigt kall genre jag sett på väldigt, väldigt länge.
