Dec 212005
 

Michael Zulli har målat en talvla och lagt den på ebay. Allt enligt Neilgaiman.com. Zulli gjorde många bidrag till Gaimans Sandman och tillsammans skapade dom några av de absolut bästa historierna i mytologin. Så surfa över ditt och ge ert stöd, men köp för guds skull inte tavlan! Fanskapet kostar ju 500 dollar och det skulle jag aldrig ge för en målning och jag skulle nita den som gjorde det.

Annars så hörde jag ett rykte om att det är julafton på lördag. Jag vägrar inse det och jag vägra köpa julklappar! as far as I care så är det fan inte jul än på ett år. Bröllopet tog all min tid detta året och nu när jag igen börjar känna mig som människa så vill jag mest ta det lungt ett tag, iaf till februari då vi flyttar. Och om någon vill hjälpa till med bärhjälp så bjuds det på pizza och öl efteråt.

 

Det var frost på marken när jag vaknade. Jag hoppades nästan på snö men insåg ju längre dagen gick att det inte skulle komma. Lina begav sig av till frisören strax innan nio, jag satt kvar hos Eva och Lars och åt frukost. Det var den 17 december och jag satt ensam vid bordet och åt frukost och allt var riktigt, riktigt tyst.

Resten av dagen flöt fram. Bytte om, hämtade Miguel och tog oss tillsamans med Ola och Lars ner till fotografen där Lina mötte oss klänning på, håret fixat, började nästan gråta. “Stå så här”, “Lägg din arm här”, “Le mer.” Kunde knappt koncentrera mig, Lina log, smekte min hand och hon skrattade, som bara hon kan. Det var den 17 december och allt jag såg var blixtar framför ögonen.

Sedan är allt dimmigt. Inget känns som det igentligen hände, men jag blinkar och vi står inne i ett litet utrymme mellan kyrkportarna och själva kyrkan. Innanför dörrarna ser jag folket sitta, familj och nära, nära vänner. Jag viskar till Lina, pussar henne, tittar mot prästen som ler och öppnar dörrarna.

Det var den 17 december 2005 jag stod där och lovade min allra bästa vän att jag ska älska henne till den dag jag dör. Det var dagen jag gifte mig och Lina blev min fru.

dscn08081

 

Jag kommer inte att posta imorgon då jag och Lina befinner oss i Finja, nervösa till max. Så detta är min sista anteckning som ogift. It feels kinda weird, men bra. Jag kommer troligen att ha mobilen på imorgon, om nu någon undrar något i sista minuten. Jag återkommer troligen tidigast Måndag med foton och hela berättelsen om hur det gick till när Johan Andersson blev Johan Hörberg.

Later.

 

Jag har kanske nämn det innan, kommer ärligt talat inte ihåg, men det tål att sägas igen; som plats att lägga sina foton rockar Flickr. Om ni tittar upp på den här sidan så ser ni att jag lagt upp en länk till mitt eget konto, så det är bara att gå ditt och förundras över min enorma talang med kameran. Eller inte. Men personligen så tycker jag att det är riktigt kul att bara surfa runt bland folks bilder, vare sig dom är konstnärliga eller inte.

 

Jag skulle kanske nämna också att när jag ändå var i Linköping så passade jag på att se Joss Whedon’s Serenity. Och den var precis allt (nästan) jag hoppats på. Betoningen ligger aldrig på scifi utan på drama, och det är väldigt klart att det är en western film, som bara råkar utspelar sig i rymden 500 år i framtiden. Filmen har vissa problem, men inga som stör mig särskilt mycket. Men en sak är klar om man siktar att se Serenity så är det ta mig fan lag på att se Firefly först ( Niklas, jag pratar med dig), särskilt då filmen utspelas efter serien.

“Y’all got on this boat for different reasons, but y’all come to the same place. So now I’m asking more of you than I have before. Maybe all. Sure as I know anything, I know this – they will try again. Maybe on another world, maybe on this very ground swept clean. A year from now, ten? They’ll swing back to the belief that they can make people… better. And I do not hold to that. So no more runnin’. I aim to misbehave.”

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
© 2011 stavfel.com Suffusion theme by Sayontan Sinha