Vissa bloggar inspirerar mig till att skriva i min egen. Neil Gaimans är en, men att bli positivt påverkad av en erkänd författares texter om man är (som jag ofta påstår) lyriker själv och till på köpet närmast dyrkar karln ifråga, känns ganska självklart. Även om jag ibland kan tycka att Gaiman är lite väl lat ibland och mest fyller bloggen med mail han han ännu inte hunnit besvara, så hindrar inte det att han också väldigt ofta fyller min vardag med underhållande anekdoter om sin vardag.
Mästaren på underhållande anekdoter är dock Kevin Smith som i sin blogg på senare i tid börjat redogöra för världen om nära vännen Jason Mewes’s fall från komiskt geni till fullfjädrad junkie och hans resa tillbaka. Att Mewes tagit tunga droger vet alla som någongång lyssnat på kommentarspåret till Chasing Amy men det är alltid kul att få höra en “underdog story” från verkliga livet, särskilt om den är bra berättad.
Kul berättad skulle historien om kvällen då jag träffade frun kunna bli, då den är fylld av inslag som är både pinsama, förnedrande, sexuella och väldigt söta. Om den någonsin ser dagens ljus på den här sidan är dock upp till henne eftersom jag helst vill behålla min utrustning till om inte annat tillverka ett syskon till Noah en dag och även om det kanske är mest jag som ställs i dålig dager så är det defenitivt hennes mest privata privatliv som ställs till allmänt beskådande.
Anyway. Ungen börjar vakna igen och jag anar att byte av en bajsblöja står på programet.
