stavfel.com

Jag börjar förstå att folk tycker det är jobbigt med småbarn i livet och hur det kan påverka förhållanden. Jag kan dock inte förstå att folk tycker att det är så jobbigt att man bryter med sin hälft och gör ungen till tvåhems barn (i bästa fall). Det är jobbigt med en sådan radikal förändring av sitt liv, det spelar liksom ingen roll hur förberedd och redo du var, det är skitjobbigt. Man ser sin egen identitet liksom försvinna bort i bakgrunden för att lämna plats åt den lilla människan som är helt beroende av dig för att överleva.

Som par gick man och väntade i nio månader och nu har liksom alla spänningar släppt och det man helst av allt vill är att knulla skiten ur varandra, men det går inte eftersom kvinnans kropp x antal månader efter förlossningen är långt ifrån redo för sex. Det är jobbigt att det helt plötsligt blir ett jäkla företag bara att ta sig ner till ICA. Man måste planera mer eller mindre varenda timme; ska du äta? Se då till att barnet precis ätit, så att det (förhoppningsvis) sover så att du kan käka i lugn och ro.

Jag fattar att folk tycker det är skitjobbigt att ha småbarn. Jag tycker det är skitjobbigt. Men jag tycker också att det värt det. Noah är det absolut bästa som någonsin hänt mig ochh jag kan inte för en sekund tänka mig en hel dag utan honom. Att sedan jag och Lina, även om vi tycker att det är jobbigt, står starka tillsammans och enade i allt gör vardagen bara så mycket lättare. Livet är annorlunda nuförtiden. Annorlunda bra. Annorlunda underbart.