stavfel.com

Att kalla X-Men – The Last Stand för riktigt jävla bra, vore en överdrift, en ganska grov sådan. Jag vet igentligen inte om det är serienörden i mig som talar eller filmälskaren, men allt jag vet är att historien de ger sig på att försöka berätta i filmen bygger på en story som är… ikonisk, i serievärlden. Det är historien alla som älskar X-men drömt om att få se på duken, och nu när det händer är min starkaste reaktion; meh. Vilket inte är rekationen jag ville ha. Jag ville så gärna att det skulle vara det bästa vi sett på länge, att Ratner skulle bevisa alla fel och på ett mer än värdigt sätt avsluta sagan som Bryan Singer påbörjade.

Det finns dock bra saker: Filmen är enorm vacker att se på, vacker fotad och John Powell’s musik är rent enastående. Det Ratner gör bra är action sekvenserna, som är hur coola som helst Wolverine vs The Jugernaut (bitch!) i Grey’s familjehus är underhållning på hög nivå. Sedan ska vi inte glömma att iaf två huvudkaraktärer faktiskt dör, vilket inte stör mig alls. I serien har varenda karaktär dött minst fem ggr vardera för att sedan komma tillbaka, så det känns faktiskt som att det är i linje med förlagan. Dock är det oförlåtligt hur ett av dödsfallen behandlas. Vilket för mig till nästa punkt: Ratner är helt jävla oduglig på att få ut någon form av känsla från skådespelarna, till och med Hugh Jackman verkar uttråkad.

Det finns som sagt bra saker i filmen och en hel del riktigt dåliga, vilket skapar (imho) ett intryck av en film som är “helt ok”. Inget mer. Och eftersom det är Phoenix sagan man berättar så är det ta mig fan tragiskt. Och på tal om Phoenix: var i helvete är eldfåglen vi såg i slutet av tvåan?? Inte en enda gång flammar Jean upp som hon ska. Och sedan: Var i helvete är Emma Frost? Dom sa att hon skulle vara med. Var fan var hon?