Det var Torgny ( som alltid på den tiden) som först mummlade om det; “Dagbok på nätet.” Jag läste en artikel om Justin Hall och fann honom och det han skrev om intressant. Men det var Torgny som influerade mig allra mest att börja blogga innan ordet ens fanns. Niklas, även han (antar jag) inspererad av vår hyfsat intensive vän, hjälpte mig att koda ihop en html sida vid namn “Caines dungeon”. Svart bakgrund mot röda rubriker och svart text, komplett med bilder från filmen The Crow. Jag hade ingen aning om vad jag höll på med, allt jag ville var att skriva, så i början mailade jag Niklas mina texter som han sedan ftp:ade upp på sidan som hade sitt hem på passagen. Efter ett tag lärde jag mig grunderna i html och kunde nu underhålla sidan själv, texterna blev gradvis bättre efter hand och jag insåg att hela grejen: att skriva om mitt liv gav mig viss uppmärsamhet, om så bara från mina vänner, – var min grej. Det var i slutet av nittiotalet och vi hade inte en jävla aning om vad vi höll på med.
De anteckningarna är bortasedan länge och jag kommer faktiskt inte ihåg varför dom är borta, men troligtvis gjorde jag väl nån omstruktuering av sidan och tog helt enkelt bort dem för vad skulle jag ha dem till?
Jag vet att steget från Passagen ledde till Blogger som då var hur ny och hipp som helst. Det funkade bra i typ två år men ironiskt nog irriterade det mig att jag var tvungen att ha en av blogger bestämd design och inte min egen, utan att ha en reklambanner högst upp på sidan. Jag tror jag höll mig till blogger runt 99-00 och att jag gick över till Lunarstorm efter att tjänsten ytterligare en gång sabbat en anteckning för mig.
Kreativt sett var den här tiden en mkt bra period, jag mådde skit helt enkelt och kände, efter att mitt tre år lång förhållande med Belinda tagit slut, att jag sumpat chansen att vara lycklig. Vintern 2000 var nog det mest deprimerande jag upplevt och gränsade ibland på rena självmordstankar. Jag skrev som en dåre på Lunarstorm men brydde mig inte om att hålla av arkiven eller göra backuper vilket narturligtvis fick till följd att allt försvann när jag väl avslutade mitt konto och mentalt gick under jorden under ett par månader, för att hitta ny luft, för att börja om.
Jag började om med det mesta 2001. En ny dagbok såg ljuset under namnet “Hardcore Error.” Den fjärde april 2001 skrev jag den första anteckningen och har fortsatt sedan dess. Sex år sedan idag. Det är en resa i sig och jag planera inte att sluta denna sidan tio års strecket. Av alla namn den här bloggen haft sedan -01 måste jag säga att stavfel.com är det bästa. Inte för att jag skriver fel så jävla ofta men mest för att det är här jag låter orden flöda, jag behöver inte bry mig om struktur eller grammatik om jag inte vill. Det här är mitt ställe där jag kan säga vad jag vill hur jag vill utan att behöva bry mig om konsekvenserna. Det är kul och jag trivs enormt med att göra det och ser ingen anledning till att jag inte skulle göra det i minst sex år till.
