Jag hatar att flytta. Jag hatar det mer än vad humlor hatar getingar.
Det är inte det att jag inte vill flytta, jag ser fram emot våran nya bostad som ett barn på julafton, nej; det är själva packandet och släpandet som stör mig. Mycket är nog mitt eget fel, jag har aldrig varit särskilt bra på att organisera utan alltid tyckt att det är bättre att bara trycka in skiten i nämsta möjliga skåp för att “ta hand om det senasre”. Vilket biter mig i arslet nu när jag ska packa ner allt, det är skit överallt, utspritt över 99 kvadratmeter och jag inte en aning om var jag ska börja. Och nuförtiden ska ju allt källsoteras så att bara ta en sopsäck och dumpa ner allt på närmsta soptipp är ganska uteslutet.
Vår lägenhet i Ljungby är nu iaf fylld med lådor och sopsäckar, som den närmaste veckan ska fraktas till skåne, och lördagen den 26:e april har vi hyrt en lastbil för de stora möblerna. Sedan nångång i maj lär jag få låna pappas släp och ta allt överblivet krafs. Vår flytt är med andra ord långt ifrån klar och mitt iallt börjar jag min brevgång imorgon på mitt nya arbete. Jag har dock hört att stress ska vara bra för dig, undrar om dom menar fysisk eller psykisk?
