Lusten att skriva något verkar inte riktigt infinna sig, så jag antar att jag får skriva ändå.
Fast det kanske inte är bristen på lust utan mer bristen på ork och energi. Att ha två barn är… jobbigt. Men det säger sig ju självt. Fast det är väl inte jobbigt i det att det är mycket att göra, på den avdelningen är Nemi rena semestern; äta, sova, skita är liksom hela hennes livsfilosofi, så det är mest Noah som pokkar på uppmärksamhet. Nej, det jobbigaste är helt klart att dyngsrytmen blivit helt satt ur spel, att vandra omkring som en zombie är i längden hyfsat påfrestande.
Annars rullar allt på, förutom att jag få panik varje gånga jag tänker på det faktum att vi har två barn och ingen av oss har fast jobb. Men jag SKA ha en fast anställning till hösten, om jag så ska behöva satsa på en karriär som tiggare.
