Drömde en hel del inatt. Jag brukar sällan komma ihåg mina drömmar, minnet av dem brukar försvinna strax efter att jag stigit ur sängen. Den här gången är bilderna mer tydliga, även om de sakta men säkert börjar blekna.
Jag befinner mig i min mormors hus, iaf är det till viss del hennes hus. Interiören har ändrats något och fått en lite modernare touch. Omgivningen runt huset är helt ny. Jag ser bara ut genom ett fönster och jag ser hur solen håller på att gå ner bakom en enorm kulle som både ligger precis brevid huset och flera mil bort. Högst upp på kullen ligger ett hus och jag tror det är samma hus som jag befinner mig i men jag vet att någon annan bor där.
Jag konverserar med Lina som verkar irriterad över att jag inte förstår att det inte är hela världen att hon är otrogen med han som bor i huset på kullen. Jag är arg och jag skriker och hatar, men till slut lugnar jag ner mig och säger att jag förlåter henne och att jag vill att vi ska försöka igen. “Men Johan, säger hon. Jag älskar ju honom.”
Vaknar och känner mig irriterad. Huvudet värker, troligen efter att jag gnisslat tänder. Vaknar efter en stund till liv och inser att det på dagen är fyra år sedan jag och Lina träffades och att på mitt nattduksbord ligger Neil Gaimans Sandman.
