I fredags fick jag hem min nya mobil; en Sony Ericsson w902.
Hela grejen med w902 är att den är en av de första hybriderna; dvs walkman mobil och en riktigt bra kamera på 5 megapixel och autofokus. Designmässigt påminner den mest om en Snickers till formen. Vilket kanske inte är så upphetsande, men den känns rejäl i handen och känns inte alls plastig (trots att höljet är av just plast) eller som en leksak. Om den sedan känns och ser så seriös ut att man kan motivera prislappen på nästan 4000:- det vetifan.

Jag slapp ju betala några 4000:- det räckte att uppgradera mitt abonemang hos 3.
Det första dygnet med telefonen var min känsla mer eller mindre enbart positiv, det enda jag kunde gnälla lite över var väl att mjukvaran kunde vara lite väl seg ibland, särskilt om jag lyssnade på musik samtidigt som jag bläddrade i menyerna. Sedan var det ganska retligt också att musiken stänger av sig när man sätter på kameran, men på det stora hela som sagt var telefonen en väldigt positiv upplevelse.

Andra dagen börjar kameran uppföra sig märkligt i det att den inte alltid sparar bilderna, varken på minneskortet eller på telefonminnet. Detta händer oftare och oftare under dagen tills det blir mer regel än undantag och i de få fall då den lyckas spara en bild, så är bilden täckt av gröna streck. Suck.
Ringer 3:s kundtjänst som säger att dom ska skicka ett embalage så jag kan skicka tillbaka telefonen till dem och så fort dom fått den skickar dom en ny. Tack gode gud för 14 dagars ångerrätt.

Jag lär återkomma om nån vecka med mina åsikter om en w902 som faktiskt fungerar.

 

Ändrade utseende på bloggen i brist på nytt material. Jag tycker den ser rätt trevlig ut, vilket ju är en smaksak, för vad vet jag om design egentligen?
I övrigt känns det som att jag är inne i en rejäl svacka i skrivandet. Jag har påbörjat ett gäng anteckningar den senaste veckan men ingen av dem har blivit mer än ett par meningar långa. Det kanske kan vara en ide att ta en titt på Twitter ändå. Eller så håller jag mig helt enkelt till Facebook, samma funktion finns ju där och jag har ju faktiskt nyttjat den rätt mycket på senaste tiden.

Har slutligen tagit tag i mig själv och börjat träna. Sedan jag slutade röka för fyra månader sedan har kroppen kännts friskare och mer kapabel att klara av någon form av träning. Innan fanns det liksom ingen mening med att ens tänka tanken på fysisk aktivitet bortom sex; för jag visste jag jag skulle börja flåsa som en gammal gubbe efter bara fem minuter. Men utan nikotin i kroppen kändes som att jag inte bara skulle klara av att börja träna regelbundet utan faktiskt behövde göra det.
Det faller sig så väl att vi har ett gym på jobbet, så jag och några av mina kära arbetskamrater vandrade ner efter jobbet i Tisdags och gjorde ett pass.

My. God. Jag har inte tränat på över tio år. Min stackars kropp blev chockad av att helt plötsligt befinna sig på träningscyklar, skivstänger och roddmaskiner. Men gudars vad kul det var och även om jag hade ont så jag knappt kunde gå när jag kom hem (och det hade jag) så kändes det riktigt, riktigt skönt. Så det blir till fortsätta, till att börja med varje Tisdag för att sedan kanske öka till två gånger i veckan. Beach 2009, Watch out! ;-)

 

there is a carnival madness in my head

Jag försökte skriva en dikt utefter ovanstående mening men den var allt som dök upp i skallen. Gör inget, för det är en riktigt cool mening. Ingen aning om vad det betyder, men cool är den.

 

En trevlig sak med Spotify är möjligheten att dela med sig av sina spellistor. För närvarande ser min huvudsakliga ut så här.

 

2009 har hållt på i knappt nio dagar och än så länge känns det rätt ok.
Jag är tillbaka på jobbet efter jullovet vilket känns bra. Hemma rullar allt på som vanligt; Noah älskar snön och skulle väl sova med sin nya pulka om han bara fick. Personligen går jag mest omkring och önskar att det ska bli vår snart.

Jag ska skriva mer senare i veckan. Lovar.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
© 2011 stavfel.com Suffusion theme by Sayontan Sinha