när jag var yngre, aldrig att jag satt och reflekterade
aldrig att jag bad en bön
gick alltid med blicken hållen högt, redo att trotsa och att slå mot alla som mig ignorerade

femton år senare
finner styrka i att sitta ner, skriva med pennan samtidigt som mina barn springer runt och leker
dom är två änglar som kom ner till jorden och klippte sina vingar / bara för att finnas i mitt liv och hålla mig flytande
det är tack vare dom jag klarar av att vandra här i livet, meter efter meter

musiken jag lyssnar på får mig att minnas och att reflektera
jag tycker om att vandra bland döda minnen
livet för mig är alltid en kamp, jag fruktar inte döden, men tänker vänta tills han med lien kommer till mig

vardagen känns alltid långt bort
min fru, hon som räddade mig, tar min hand, smeker min nacke när allt ibland blir tungt
jag gråter mot hennes bröst och när jag tittar i hennes ögon är allting lungt
vår kärlek är ännu ung och jag tackar den gud jag aldrig trott på för han gav henne till mig
jag darrar av rädsla vid tanken på att jag en dag ska stå utan dig vid min sida
men jag vet att inte ens döden för vår kärlek kan sätta punkt.

jag tror jag växte upp till att bli en man utan att veta hur
det är priset du betalar för att aldrig reflektera
jag var ung och jag gjorde så många misstag
men jag växte upp och blev frälst av min fru och mina fina barn
lärde mig tro på kärlek igen och att jag genom livet faktiskt allt kan prestera.

and the music never stopped playing
it went on forever, still playing long after we all were dead and buried

and he looked at the sky and he looked at her
it was cold and the stars were bright
and he told her how beatiful she was
and it looked like she smiled