Archive for February, 2010
Början på en biografi
Jag väljer att inte börja i mitten, eller från början eller ens i närheten av slutet. Jag var ung, inte ens tjugo fyllda. På många sätt var jag redan den jag senare skulle komma att bli men på en punkt skilde jag mig väldigt från nu; jag var besatt av kärlek. Rättare sagt; jag var besatt av henne.
Hon var mörkblond med glasögon och hon log nästan aldrig. Första gången jag såg henne gjorde jag bort mig. Första gången vi hade sex gjorde jag bort mig. Sista gången jag såg henne log hon.
Tack Barstol för iden.
about love
I was gonna write about love, but I think I don’t know enough about it
I have been in love. I have had my heart broken, more then once. I’ve been told that I, in my turn, have broken hearts.
And I wish not to think about it.
I’ve been someones first love. And I’ve been someones last.
Love has made me do stupid things
and it has made me be better then I thought I was.
Love has made me cry and scream
most days, It makes me smile
Love has made me create life
Love, everyday, makes me get out of bed and take on the day, it gets me up, it gets me going.
Love has given me everything I have. Everything that matters. Love has made me what I am.
And I don’t know enough about it.
Hoppas ni alla får en bra Alla hjärtans dag.
mest en uppdatering
Det är morgon och kaffet är slut. Ändå har jag lyckats hålla mitt humör på hyfsad nivå.
Åkte skridskor igår. Jag är inte skapt för det, dock lyckades jag hålla mig från att falla. Efter jobbet tränade jag. Sedan hem. Pallade inte tänka längre i matväg än snabbmakaroner och köttbullar. Lina ordnade dock en stuvning med persilja i så måltiden blev iaf lite roligare än tänkt.
Barnen somnade hyfsat kvickt och sedan tittade vi på As Good As It Gets. Den höll fortfarande. Men den hade nog åldrats lite trots allt. Eller så är det jag som ser på film på ett annat sätt än för tio år sedan. Troligen.
Jag har lite att skriva. Inget min koffinbristande hjärna klarar av just nu dock. Detta är mest en uppdatering.
LOST beginings (6)
Jag kommer aldrig mer att se en säsongspremiär av LOST. Men det känns ok. Det känns som att allt sker av en anledning. Jag har följt serien i sex år, nu är det bara 16 avsnitt kvar. Och det är som det borde.
“I’m I alive?”
“Yeah.”
“Terifick.”