stavfel.com

Det är återigen lördag och återigen sitter jag och funderar på vad fan man ska göra med dagen. Barnen äter frukost framför tv:n jag slösurfar och Lina sover. Snart har ungarna ätit klart och tröttnat på filmen. Vad är nästa steg? Det finns massor av valmöjligheter, absolut, men jag har på den senaste tiden stora problem med att motiverar mig själv för någon form av aktivitet.

Till och med min träning har på sista tiden blivit lidande. Jag har ett tag nu varit väldigt motiverad och blivit än mer peppad har jag blivit när jag märkt att träning och vettig kosthållning gett resultat. Jag fortsätter gå till gymet en gång i veckan men verkar ha stora problem med att orka gå dit två ggr på vecka. Och mina armhävningar och sittups som jag innan gjorde hemma tre gånger i veckan har jag mer eller mindre slutat helt med.

Anledningen är att jag är trött. Trött fysiskt, trött psykiskt. Jag finner knappt någon mening med nåt längre och tycker väldigt få saker är roliga. Det är som en försenad höst/vinter depression. Min teori är att jag hållit melankolin på halster detta året pga av att jag tränat och hållit igång. Men nu har nedstämdheten (är det ens ett ord?) hunnit ifatt mig och sakta men säkert börjar jag falla tillbaka till mina gammla onyttiga banor med glass, godis och chip och noll träning.

Tricket är narturligtvis att ta sig samman. Att göra gymmet trots att jag inte orka. Bara gå dit och göra det. Att ge fan i att köpa skiten som sväller upp mig som en jävla ballong. Med facit i hand vet jag att jag alltid bruka misslyckas när jag kommit till den här punkten. Skillnaden nu är att jag gett mig fan på att fortsätta. För någonstans känner jag ändå ett visst mått av motivation. Målet är att iaf kunna traska omkring i en t-shirt i sommar utan att känna att jag utsätter folk för något dom inte bett om.