My Words feel and taste empty and hollow
like they just float there
boring and shallow
I like what I see
My eyes follow you
desire, drowning in the sea
I touch empty space
hate for myself becuase I know;
I’ve lost my former grace
the road back seems to be hard and long
the pain is numb though
and I hear nothing but my soul, in song.
“Every question you ask will simply lead to another question.”
LOST funkar på olika sätt. Det finns ett gäng regler för vad som får serien att funka (och inte funka). En sak som alltid har funnits i seriens DNA är att varje svar alltid föder nya frågor. Alltid. Så har serien varit från början. I sex år. Känslan jag har är att folk från början efter ett tag blev irriterade och frusterade och antingen slutade dom titta helt eller så fortsatte man. För nån jäkla gång borde väl svaren komma. Väl?
Hoppet tändes troligen också när Damon Lindelof och Carlton Cuse efter tredje säsongen gjorde ett avtal med ABC om tre säsonger till. Sedan skulle det vara slut och nu visste dom när slutet skulle komma så nu kunde dom börja jobba mot den där sista scenen dom påstod sig alltid vetat om.
Säsong fyra och fem gjord sitt absolut bästa för att inte få några nya tittare. Serien och plotten blev om möjligt ännu mer komplicerad och efterhand som några småfrågor besvarades blev frågorna bara fler och fler. Serien verkade dock ha fått ett enormt självförtroende och avsnitt där det absolut inte hände någonting lyste med sin frånvaro. Detsamma gällde de första säongernas formula med att koncentrera sig på en karaktär på per avsnitt och dennes upplevelser på ön, blandat med flashbacks från livet innan ön. Även om man fortfarande (oftast iaf) koncentrerade sig på en karaktär per avsnitt var nu variationen större iom flashforvards och i säsong fem; tidsresor.
Så kom nu då den sjätte och sista säsongen som ju då skulle besvara den högen med frågor som vi fått i fem år. För svar skulle vi väl få. Väl?
Idag återstår två avsnitt av serien och större delen av LOST’s fans verkar ha drabbats av ett slags innbördeskrig på internet. Allt tack vare förra veckans avsnitt; Across The Sea. Det är så här ett avsnitt av LOST ser ut som besvarar frågor. Och inte var det vad folk ville. Och när folk inte får det dom faktiskt under sex år bestämt sig för att få, blir dom arga. Riktigt arga.
Across The Sea är ett avsnitt som utspelar sig för 2000 år sedan. Inte en enda av den huvudsakliga casten är med förutom i en kort flashback till säsong 1. Avsnittet fokuserar på tre karaktärer vi knappt känner. Och i sann LOST anda ställer de svar vi får, you guess it, fler frågor.
LOST kommer att sluta med många obesvarade frågor. Vilket var väntat. Iaf av mig. Serien visar en grotta med ett sken av starkt ljus i sig. Jag tänker: “Wow, coolt sätt att referera till andra religoner och myter.” Många på nätet verka tänka: “A magic cave? Thats stupid.”
It’s all about this
it’s all about the thought and the touch
about my fingers in your hair
my hands on your body
it’s about the thought
of having you
and giving myself to your will
one moment in time
it will last for hours in life
our clothes on the floor
minds and bodys just letting go
no rules
and our lips will speak only truths
sweat and blood
and for one night: no lies
Dagarna går fortare och fortare känns det som. Snart är det sommar och med den semester. Försöker finna mig i att jag troligen inte kommer att ha något jobb när hösten kommer och tankarna stressar mig i att hitta ett annat. Sak samma. Det ordnar sig alltid, jag har några tentakler ute och jag har hunnit skaffa mig iaf några kontakter på de två år vi bott i kommunen.
Jag har slarvat ordentligt med träningen de senaste veckorna. Min närvaro i gymmet har lyst med sin frånvaro och den senaste vecka har jag inte ens gett mig ut för att springa. Mitt mål är att jag ska hålla igång ordentligt under sommaren och faktiskt gå ner ytterligare fem kg, finner att jag faktiskt saknat att springa den här veckan och tror jag ska lägga ner lite mer energi på löpträning. Behöver nog dock ett par vettiga skor först.
Familjen behöver nya ryggsäckar. Min nuvarande’s dragkjedja är sönder och öppnas alltid, plus att den bara har två fack, och eftersom jag vill stuva ner mer småprylar (typ mobil, Ipod, småmynt, pennor) vill jag ha många småfack. Jag var länge inne på Timbuk2′s Swig men har nu bestämt mig för deras H.A.L istället, mest pga alla dess fickor.
Lina är också i behov av en ny väska då hon har börjat jobba på IKEA och numera är den i familjen som pendlar mest och längst. Inte säker men jag tror att hon iaf så sent som igår var inne på Timbuk2′s Blue Light.
Noah har en fjällräven ryggsäck men jag tror den håller på att bli för liten för honom, så Nemi lär få ärva den. Vad Noah ska ha är jag inte säker på. Troligen en ny Fjällräven en storlek större.
Anyway. Det skulle bli en uppdaterings anteckning men blev i stort en post om väskor. Nåja. Trevlig helg gott folk.
This day may stay longer then it should
My hands are cold and I feel sadness, it feels like fall
nothing may be what wish
but i do know this:
True Love. lives in me.
