Jag skriver här för sällan. Jag skriver med papper och penna för sällan. Jag skriver dagboksanteckningar och dikter för sällan. Mitt skrivande är nuförtiden hänvisat mer eller mindre uteslutande till Twitter. Vilket väl är ok. Men jag saknar bloggen, jag saknar att skriva långa inlägg, att använda det här utrymmet som terapi.
Kanske beror det på att jag mår tillräckligt bra att jag inte behöver någon terapi. Kanske. Men om bilden blir en annan om man läser min Twitter. Det är inte det att jag mår dåligt, men vissa dagar skriver jag över 15 inlägg och det är inlägg som mer än väl hade kunnat föras samman och lagts här. Så uppenbarligen har jag behovet av att skriva men inte riktigt motivationen till längre, genomtänkta inlägg.
Charmen med Twitter är ju faktiskt att det är så snabbt och impulsivt. Jag tycker om att starta Twitter appen på min iPod, snabbt skriva och sedan ut igen. Lite som sex med mig är 
. Funderar på att diciplinera mig själv till att skriva iaf en gång i veckan.
Detta inlägg skrevs på iPod touch. Det krävde tålamod. Och motivation. Så där.
