Året började i ångest

LOST’s sista säsong började

Jag var ganska ofta väldigt trött

Fyllde 31

Noah hjälpte ofta till med maten

Tänkte löjligt mycket på väskor

LOST slutade och jag är fortfarande i chock

Köpte mig en H.A.L från Timbuk2

Köpte ps3:a

Spike dog

Köpte ny tv

Jag diktade en del

Å jobbets vägnar tog jag mig till fjällen

Jag spelade en jäkla massa GTA

Önskade att jag hade tiden att skriva mer

Såg The Social Network och Inception och är fortfarande helt lyrisk.

Gott nytt år imorgon gott folk. Ta hand om er i natten.

 

God jul fuckers. Ta det lungt på vägarna.

Dec 232010
 

Kylan passar mig. Jag gillar att pälsa på mig lager efter lager med kläder för att sedan pulsa ut i snön. Sedan tittar jag mig omkring och ser hur underbart vacker världen är när ordentligt med snö har fallit och himmlen är blå och det är riktigt, riktigt kallt. Jag minns sådana här vintrar från min barndom. Jag minns hur jag gick upp varenda morgon och tittade på termometern innan jag åt frukost och gick till skolan.
Ofta var temperaturen nere vid -15 och min mamma var väldigt noga med att jag hade tillräckligt med kläder på kroppen, ofta var jag svettig innan jag kom utanför dörren. Jag vet inte om jag igentligen tyckte om kylan och snön när jag var barn men eftersom de flesta vintrar jag upplevt i vuxen ålder har varit rätt milda kommer nu nostalgin flygande när jag går upp på morgonen, tittar på termometern och finner -18.
Kanske därför gillar jag kylan. Den får mig att minnas delar av min barndom som jag minns som något positivt.

 

Snön har fått stanna, även om den igår började förvandlas till flytande form igen, ser jag idag att indeed: we still have snow.
Jag gillar, faktiskt för första gången på flera år, att vi har snö. Det är något jag har märkt hos mig själv i takt med att jag blir äldre: jag ser fram mot skiftande årstider. Varje säsong har absolut sin charm och jag har på sista tiden kunnat hitta något givande i alla fyra. Någonstans vaknar den där kreativa delen av mig hjärna, den del som vill skriva och skapa och ideer föds i massor. Men även om tiden kanske finns, så är det värre med orken. Dagarna är fyllda av måsten som kommer på köpet när man gifter sig, skaffar barn och jobb. Så när allt är sagt och gjort och Noah och Nemi sover i sina sängar, Lina iaf någorlunda tillfredsställd och disk efter maten undanröjd så är det det inte mycket energi kvar i kroppen. På helgerna försöker jag pressa ur mig några sista droppar energi och ta mig ner till gymmet, men på sista tiden då förkylningar och feber har plågat familjen; orkar jag inte med mer än nån timme framför Tv:n spelandes GTA eller nåt avsnitt av Fringe.

Det är dags att hitta en rutin för kreativt skapande. En timme om dagen kanske? Har jag en timme om dagen? Eh. Nej. Fast å andra sidan: undrar hur mycket tid jag lägger på Twitter sammanlagt på en dag? Det är det närmaste jag kommer kreativt skapande nuförtiden, spontana meddelanden på max 140 karaktärer som 60% av gångerna redogör för mina sexuella aktiviteter eller hur mycket min tarm arbetar. Dock finner Twitter mer kul än jag någonsin fann att Facebook var.

Och det är kanske så: Twitter ÄR mitt kreativa skapande just nu, och det kanske duger? Det må inte vara Shakespear men det i mitt. Och det måste väl räknas som nått?

 

The Social Network är inte David Finchers bästa film (det är fortfarande Fight Club) och det är absolut inte den bästa film jag någonsin sett (det är fortfarande Fight Club). Men fy fan vad bra den är. Två timmar bara flyger förbi och jag bara försvinner in i skärmen och jag kan inte sluta titta på och framför allt lyssna på karaktärerna. Kombinationen Fincher, Sorkin är lite av en dröm som blivit sann och jag hoppas verkligen dom gör nåt mer tillsammans. The Social Network är tillsammans med Inception den bästa filmen jag sett i år.

Annars har det blivit mycket animerat på sistonde. Bäst i högen var helt klart Toy Story 3 som fick mig att fälla både två och tre tårar på slutet. Även Shreck 4 var väldigt känslosam på slutet och precis som Toy Story så markerade den ett avslut av filmserien. Det verkar vara något av en trend känns det som; att avsluta det som varit på ett väldigt känslosamt sätt. LOST är det dock ingen som kommer att slå när det gäller att trycka på de rätta knapparna. Fast jag undrar om de som följt Harry Potter serien håller med mig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
© 2011 stavfel.com Suffusion theme by Sayontan Sinha