Trodde jag visste vart jag skulle gå
den där kvällen i november
löven på marken, regn i luften och kvällen var kall men dina händer var varma som få
det blev inte riktigt som jag tänkte
allt jag sa blev fel och dina tårar drev mig till vansinne
låg på mina bara knän, bönade och bad, men slag mot mitt ansikte var allt du skänkte
jag minns allt jag skrev, allt jag sa
men mina tankar är annorlunda nu
i dem är inte längre du
jag ser dig inte längre varje dag
och tänker jag på dig känns allt kallt
det känns som att det vi sa och lovade var till ingen nytta alls
men faktum kvarstår: du ändrade min syn på allt.
