Såg Tree Of Life igår och något säger mig att det kommer att dröja innan den lämna mina tankar. Den är i det närmaste meditativ, en bön i filmiskt format. På Twitter skrev jag i morse: “Tree Of Life. Vacker. Eftertänksam. Filosoferande. Som en visuell bön. Något av det bästa jag sett och troligen aldrig kommer att se igen.”
Jag misstänker att varje människa som ser och uppskattar den tar något väldigt personligt med sig från den. Jag tror den talar på väldigt olika sätt till alla som ser den. Poesi är ett ord jag brukar använda för bra film, sällan har det varit mer passande än här.
Igår åt jag en tallrik musli, tre mackor, två portioner potatisbullar med bacon, en liten portion makaroner med fiskpinnar och på kvällen två mackor.
Jag tillbringade en timme på gymet med mycket styrka och magövningar.
