De senaste veckorna har varit konstiga. På många sätt. Rent privat har jag försökt leva inne i mitt eget huvud, koncentrerat mig på att komma tillbaka till träningen, och se över mitt liv. Det har gått bra, känner mig stark på insidan, och träningen har tagit fart på riktigt vilket gör mig mer och mer motiverad för var dag som går. Rent yrkesmässigt har det varit kaos. Jag skriver aldrig om mitt jobb här, av flera anledningar, men mest för att jag har tystnadsplikt och det är svårt att beskriva min vardag utan att bryta den. Den senaste tiden har även fått mig att inse att om jag skriver något om diverse personer så kan jag nog komma att ångra det.
Och jag tänker inte skriva något detaljerat nu heller, även om jag skulle vilja. Men:
Människor är sorgliga. Människor som tar och tar och tar. Människor som saknar insikt, om sig själva och om sin omgivning. Jag trodde faktiskt att jag sett det mesta i vidrigt beteende från folk, men ändå är jag förvånad, och besviken. Men mest tycker jag synd om de stackare som blivit precis det dom alltid sagt sig avsky.
