johan

 

Hela dagen har jag haft Nick Cave & The Bad Seed’s “O Children” i bakhuvudet. Det är en bra låt, riktigt bra. Den är med i min absoluta favoritscen i hel Harry Potter serien. Den gör mig också oerhört sorgsen. När arbetsdagen idag tog slut, kände jag mig, just, väldigt sorgsen och valde då att lyssna på låten under min promenad hem. Renande är väl inte rätt ord, men tankarna gick längre in, blev mer fokuserade och melankolin sänkte sig över mig.

Musik gör saker med oss. Bra saker. Ibland glömmer vi att känna efter ordentligt. Det är då bra att bli påmind.

Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1

 

Nytt år. Igen. Året har varit märkligt. Flyttat har vi gjort. Vilket kanske är det mest händelserika som hänt den här familjen. Och jag inser att jag inte skrivit en rad om just flytten här på bloggen. Överlag har jag varit väldigt dålig på att uppdatera, inte en enda anteckning på hela september till exempel. Jaja, det är som det är. Vill se något jag skriver varje dag, så riktar jag er mot Twitter. Facebook? Not so much.

Här kommer iaf en lista på vad sdet skrevs om här på bloggen under året. En best of så att säga. Ta nu hand om er i natt och så hörs vi på andra sidan. Ok? Bra. Utgå.

Skaffade en iphone 4. Bästa telefonen jag någonsin ägt.

Tog en hel del foton.

Noah fyllde fem.

Var med iaf ett tag i fotosöndag.

Fyllde 32.

Jag har varit mer disträ än vad jag brukar vara.

Diktade en hel del.

Nemi fyllde tre.

Har haft dagar med väldigt lite tålamod.

Jag har varit väldigt aktiv på Twitter. Och inte lika aktiv här på bloggen.

Såg Tree Of Life. Tänker fortfarande på den.

Vissa personer som jag trodde var vänner. försvann. Hycklare. Lögnare. Patetiska. Ingen förlust. Alls.

 

Bloggen önskar er alla en god jul. Sedan har jag inte så mycket att säga för tillfället, längre anteckning lär bli runt nyår. Hoppas ni får en bra dag och att ni hittar något trevligt under granen.

 

some days, are different
and they are strange just for you
some days, are wonderfull and magical

the day I met you
the day you took my hand
some days are hard
but never, never, do I want to levae your side
part of me, part of you

something different, strange, wonderful and magical.

Grattis på bröllopsdagen älskade fru, vän, partner. Tack för allt du ger mig.

 

De senaste veckorna har varit konstiga. På många sätt. Rent privat har jag försökt leva inne i mitt eget huvud, koncentrerat mig på att komma tillbaka till träningen, och se över mitt liv. Det har gått bra, känner mig stark på insidan, och träningen har tagit fart på riktigt vilket gör mig mer och mer motiverad för var dag som går. Rent yrkesmässigt har det varit kaos. Jag skriver aldrig om mitt jobb här, av flera anledningar, men mest för att jag har tystnadsplikt och det är svårt att beskriva min vardag utan att bryta den. Den senaste tiden har även fått mig att inse att om jag skriver något om diverse personer så kan jag nog komma att ångra det.

Och jag tänker inte skriva något detaljerat nu heller, även om jag skulle vilja. Men:

Människor är sorgliga. Människor som tar och tar och tar. Människor som saknar insikt, om sig själva och om sin omgivning. Jag trodde faktiskt att jag sett det mesta i vidrigt beteende från folk, men ändå är jag förvånad, och besviken. Men mest tycker jag synd om de stackare som blivit precis det dom alltid sagt sig avsky.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
© 2011 stavfel.com Suffusion theme by Sayontan Sinha