Att börja dagen
att finna balansen
att ens orka ta sig fram
att höra på allt och alla
jag finner att inget är lätt att göra längre
jag får kämpa för varje ord, varje handling
är ibland lite väl dramatisk
skriker, gnäller och slår likt ett barn
och ändå:
hon sover vid min sida
håret ligger över hennes ögon
hon andas tyst och när jag rör hennes hand muttrar hon och vänder sig från mig
fortfarande sovandes
hon gav mig allt
allt värt att kämpa för
allt värt att leva för
hon ger mig syre att andas
viljan att leva och kämpa
för henne lider jag, för henne, lever jag, för henne skriker och slår jag
försöker avslutar det här utan att vara mer tacky
men det är spontan poesi
rotad i kärlek
den kärlek som bor inom mig.
Till Lina
