Det är när jag är ensam och gör som jag alltid gör; tänker för mycket
det är då jag inser, det är då jag förstår
att allt sedan jag var liten ändan sedan jag kunde forma tankar med mening har jag känt en liten del av ångest, kännt ett litet, litet tryck över bröstet
Sanning bor i mitt hjärta
sanning bor i mina handlingar, men om vissa saker vill jag aldrig tala eller själv ens försöka förstå
ung och dum, handlingar av våld och ilska men jag kommer alltid tillbaka till ett tomt papper, fläckat av tårar
hon som älskades men dog
dom som sa att dom skulle finnas där men försvann
alltid ett konstant tvivel
ångest runt, runt hjärtat likt en virvel
av det förflutna finns bara minnen kvar
en lägenhet tom på på möbler
ekande rum med endast blod på väggarna
stänger dörren en gång för alla
väljer att minnas endast det bra
jag kan ännu….
