En av många anledningar till att jag älskar den mest bissara vampyr serie som gjorts:
Oct 172010
Jun 182010
Det har hänt en del i livet. Känslomässigt och materialistiskt (holy shit; hade jag den stavningen i huvudet?!).
Jag önskar att tiden fanns att i detalj skriva ner och redogöra för alla de saker jag, inte bara vill dela med mig av, utan också sätta på digital pränt. But alas: tiden finns inte och nu när jag har semester har jag ironiskt ännu mindre tid. Energin läggs på familjen och jag gissar att det är där jag SKA lägga tiden, inte på att skriva bloggar om mina funderingar på om min kuk ser mindre ut för att jag är hårig som en apa på bröstet.
Vissa saker ska dock sättas på pränt. LOST är en av dom sakerna. Serien slutade för snart en månad sedan och jag jobbar fortfarande på min anteckning om serien som påverkat mig allra, allra mest. Anteckningen kommer, den får dock ta den tid den behöver för att bli klar.
Igår besökte jag igen för första gången på väldigt länge Liberty City. En galen balt vid namn Niko är min guide i staden som är misstänkt lik New York och där man kan komma undan med nästan vad som helst så länge man klarar av att styra en bil i väldigt höga hastigheter. Mina tankar om GTA 4 och PS3 Slim (som nu är centrum för vårt hems TV, filmer och spel.) kommer även dom inom kort.
Dagen ser ut att föra med sig svenskt sommar väder: det är grått, lite kyligt och jag tror det regnar. Dags att röra på sig. Vi hörs.
May 152010
“Every question you ask will simply lead to another question.”
LOST funkar på olika sätt. Det finns ett gäng regler för vad som får serien att funka (och inte funka). En sak som alltid har funnits i seriens DNA är att varje svar alltid föder nya frågor. Alltid. Så har serien varit från början. I sex år. Känslan jag har är att folk från början efter ett tag blev irriterade och frusterade och antingen slutade dom titta helt eller så fortsatte man. För nån jäkla gång borde väl svaren komma. Väl?
Hoppet tändes troligen också när Damon Lindelof och Carlton Cuse efter tredje säsongen gjorde ett avtal med ABC om tre säsonger till. Sedan skulle det vara slut och nu visste dom när slutet skulle komma så nu kunde dom börja jobba mot den där sista scenen dom påstod sig alltid vetat om.
Säsong fyra och fem gjord sitt absolut bästa för att inte få några nya tittare. Serien och plotten blev om möjligt ännu mer komplicerad och efterhand som några småfrågor besvarades blev frågorna bara fler och fler. Serien verkade dock ha fått ett enormt självförtroende och avsnitt där det absolut inte hände någonting lyste med sin frånvaro. Detsamma gällde de första säongernas formula med att koncentrera sig på en karaktär på per avsnitt och dennes upplevelser på ön, blandat med flashbacks från livet innan ön. Även om man fortfarande (oftast iaf) koncentrerade sig på en karaktär per avsnitt var nu variationen större iom flashforvards och i säsong fem; tidsresor.
Så kom nu då den sjätte och sista säsongen som ju då skulle besvara den högen med frågor som vi fått i fem år. För svar skulle vi väl få. Väl?
Idag återstår två avsnitt av serien och större delen av LOST’s fans verkar ha drabbats av ett slags innbördeskrig på internet. Allt tack vare förra veckans avsnitt; Across The Sea. Det är så här ett avsnitt av LOST ser ut som besvarar frågor. Och inte var det vad folk ville. Och när folk inte får det dom faktiskt under sex år bestämt sig för att få, blir dom arga. Riktigt arga.
Across The Sea är ett avsnitt som utspelar sig för 2000 år sedan. Inte en enda av den huvudsakliga casten är med förutom i en kort flashback till säsong 1. Avsnittet fokuserar på tre karaktärer vi knappt känner. Och i sann LOST anda ställer de svar vi får, you guess it, fler frågor.
LOST kommer att sluta med många obesvarade frågor. Vilket var väntat. Iaf av mig. Serien visar en grotta med ett sken av starkt ljus i sig. Jag tänker: “Wow, coolt sätt att referera till andra religoner och myter.” Många på nätet verka tänka: “A magic cave? Thats stupid.”
Feb 132010
Det är morgon och kaffet är slut. Ändå har jag lyckats hålla mitt humör på hyfsad nivå.
Åkte skridskor igår. Jag är inte skapt för det, dock lyckades jag hålla mig från att falla. Efter jobbet tränade jag. Sedan hem. Pallade inte tänka längre i matväg än snabbmakaroner och köttbullar. Lina ordnade dock en stuvning med persilja i så måltiden blev iaf lite roligare än tänkt.
Barnen somnade hyfsat kvickt och sedan tittade vi på As Good As It Gets. Den höll fortfarande. Men den hade nog åldrats lite trots allt. Eller så är det jag som ser på film på ett annat sätt än för tio år sedan. Troligen.
Jag har lite att skriva. Inget min koffinbristande hjärna klarar av just nu dock. Detta är mest en uppdatering.
Feb 032010
Jag kommer aldrig mer att se en säsongspremiär av LOST. Men det känns ok. Det känns som att allt sker av en anledning. Jag har följt serien i sex år, nu är det bara 16 avsnitt kvar. Och det är som det borde.
“I’m I alive?”
“Yeah.”
“Terifick.”
