Den är tyngre än jag trodde. Vilket är logiskt; kombinationen glas och metal borde väga iaf lite. Tyngden gör att den känns gedigen, materialet gör att den känns seriös. En ordentlig telefon i glas och metal, inte en leksak i plast. Jag håller den i handen, väger den. Inser att jag absolut inte kan tappa den. Glas. Fucking glas. Hur fan tänkte man där? Design före praktikalitet. För den är ett briljant exempel på att teknik kan vara vackert, men priset är att den måste hålla gömd i någon form av skydd, för den hårda sanningen är: telefoner tappas, glas går sönder.

Synkroniserar med Itunes. Uppdatera, inställ, klar. Allt fungerar, inget krånglar. Befriar den från datorn och startar den. Antiklimax till en början. Jag har ägt en Ipod touch i snart två år och beteendet mellan de två produkterna är, vid första anblick, identiskt. Tills jag slår på kameran, tills jag får ett sms, tills jag ta ett foto och omedelbart slänger upp det på facebook, twitter, maila det och skickar iväg det som MMS. Samtidigt. Jag inser att det var för Iphone som iOS först skapades en gång i tiden. Att bara använda operativsystemet med Ipod touch är som att äta med bakbundna händer. På iphone är jag fri att göra vad jag vill, och det bara flyter, multitasking fungerar precis som det ska och jag sitter där med mängder av appar öppna och i arbete. Inte en gång hackar telefonen, inte en gång krashar den och viktigast av allt: batteriet vägrar att dö. Hela dagen: wifi, kamera, samtal, fotoredigering i Photoshop appen, filmar, youtube. Det är först när jag går och lägger mig på kvällen som batteriet påpekar lite skamset att det tyvärr bara har 20% kvar av användande. Telefonens 32 gb verkar omöjliga att fylla. Tvserier, filmer och hela mitt musikbibliotek. Inte ens 30% fyllt. Jag älskar det.

Den är perfekt. Nästan. Som att ha sex med den perfekta kvinnan men snarast möjligt bli ombedd av henne att ta på dig en kondom.

 

Mitt konto hos Itunes var strulligt ett tag, vilket hindrade mig från att ladda ner nya appar. Efter att det löst sig har jag gott på lite av en app-frenzy. Jag gillar Marvels app för att läsa serier; den funkar förvånande väl på ipoden och jag gissar att på en Ipad är den helt genial. Annars har det mest blivit spel; jag menar, Mega Man är ju helt lysande. Och på tal om spel som gör mig nostalgisk: jag funderar väldigt mycket på att lägga de 75:- som Street Fighter 4 kostar. På tiden det begav sig var jag kung på Super Nintendos Street Fighter 2. Iaf så länge jag spelade med Blanka.

 

Allt beror på vad jag gör på morgonen. En vardag finns det inte tid eller ro till musik förren jag sitter på bussen eller i bilen.
En helg morgon kan rätt ofta i det här hushållet innebära att jag får ställa mig och göra disken från gårdagen och då är det ofta någon podcast som gäller.
Men andra dagar, som idag, när barnen fått sin frukost och långsamt vaknar framför tv:n, kan jag låta Itunes välja musiken helt slumpmässigt åt mig. Detta är de tio första låtarna jag får höra från mitt musikbibliotek idag:

Everything You Ever – Neil Patrick Harris

I don’t like Mondays – Tori Amos

The Way I Are – Timbaland ft Keri Hilson & DOE

I Ka Barra (Your Work) – Habib Koité and Bamada

That’s How – D12

I want you – Madonna

Politik – Coldplay

That Certain Female – Charlie Feathers

Shady Narcotics – Eminem

Penny’s Song – Felicia Day

 

Jag har en spellista i Itunes som är döpt till morning glory och som är skapad för att enbart hålla musik jag lyssnar på på morgonen. De olika låtarna och artisterna skiljer sig ganska mycket från varandra, men vad de alla har gemensamt är tempot i låtarna; lugn musik är nästan ett måste för mig på morgonkvisten. Det finns dom som inte kan vakna utan att få höra lite Manson eller Metalica. Jag är inte en av dem. De fem dagar i veckan jag stiger upp halv sex vill jag inte höra “Rock is dead”, jag lånar då hellre mitt öra till t.ex Michael Jacksons “Ain’t no sunshine”.

Spellistan ändras och uppdateras hela tiden efterhand som jag hittar ny musil jag gillar. Just nu ser den ut så här:

Not Ready to Make Nice – Dixie Chicks
Logiskt (ft. Säkert!) – Petter
Tack För Kaffet – Timbuktu & Dregen
(Nothing But) Flowers – Talking Heads
Big In Japan – Ane Brun
Ain’t No Sunshine – Michael Jackson
The Worrying Kind – Maia Hirasawa
Mad World – Gary Jules
Speed of Sound – Coldplay
Like a Rolling Stone – Bob Dylan
17 år – Veronica Maggio
Bad Things – Jace Everett
Snow (Hey Oh) – Red Hot Chili Peppers

 

Apple släppte i tisdag lite uppdateringar; lite polering på alla deras ipods och en uppdatering av Itunes till version 8. Itunes är väl troligen ett jätteprogram men hos mig har det iaf alltid fungerat felfritt utan krångel. Version 8 är dock inte en helt angenäm upplevelse. Vet inte vad det är, men programet känns buggigt och instabilt. Efter bara tre dagars användning har det redan krashat två gånger vilket jag tror att jag aldrig varit med om innan.
Det ska dock sägas: den nya “Genius” funktionen är lite smått fantastisk och fungerar förvånandsvärt bra.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
© 2011 stavfel.com Suffusion theme by Sayontan Sinha