25 februari 2006. Ljungby BB. Jag hade inte en aning om vad som väntade. Visste bara att livet skulle bli annorlunda. Lina vrålade till och så fort han var ute strömmade tårarna och mina händer skakade. Det blir lätt så när man förändras på nån sekund.

Att något så litet kan ge så mycket. Bara genom att finnas ger han mig styrka, motivation, glädje och lycka. Bara genom att finnas. Idag fyller han fem och jag tittar på honom och förstår inte vart tiden tog vägen. Men så finner hans blick min och vårt band stärks ytterligare och så ler han. “Jag älskar dig pappa.”
Jag älskar dig Noah. Grattis på femårsdagen.

 

 

Noah vägrar gå på simskolan, och jag vet inte varför. Det har varit så några veckor nu. Det började med att han mitt under lektionerna hittade på ursäkter för att komma upp ur bassängen; han behövde kissa, bajsa, snyta sig etc. Igår såg jag nästan ångesten i honom när han frågade om det var simskola nästa dag. För han visste svaret. Och idag på morgonen var han nästan hysterisk av oro.

Till saken hör att Noah älskar att vara i vatten, han hoppar och dyker som han aldrig gjort annat. Men av någon anledning vill han inte vara med under ordnade former. Det är ingen stor sak, igentligen. Jag har själv lärt barn i hans ålder att simma när jag var simtränare i Ljungby, så att ta honom till badet en gång i veckan och lära honom arm och bentag är inga problem. Problemet är att nåt är fel och jag vet inte vad. Han säger att det är läskigt att flyta på rygg och jag säger att han behöver inte om han inte vill, men då blir genast alla andra övningar också läskiga. Jag vet inte. Han kanske känner sig otrygg med simfröknarna. Han kanske inte är redo för simundervisning, han kanske bara vill leka och har inte tid för en massa övningar. Och det är ok. Men jag vet inte vad det är. Och det stör mig.

 


From Noah 2010

Apr 122009
 
From noah
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
© 2011 stavfel.com Suffusion theme by Sayontan Sinha