Har tänk på relationer rätt mycket de senaste veckorna. Jag har börjar inse att människan är tvådelad i sina begär och drifter.
Att naturen vill att vi ska ligga runt med så många som möjligt och därmed säkra artens överlevnad kan nog dom flesta hålla med om. Dock så gäller ju knappast det i dagens moderna samhälle. Det är inte precis som att jag är nervös och har ångest för att jag inte hunnit sprida min sperma till någon annan förutom Lina. Vad den här planeten INTE behöver är mer folk och om några miljarder av oss skulle dö, så skulle nog Indierna kunna ta hand om att återbefolka oss.
Så även om samhället har sett till att vi inte behöver knulla runt så finns driften i oss. Och inte bara i det manliga könet, för kom inte och försök lura i mig att tjejer aldrig tänker tanken på att ligga runt, vare sig dom är gifta, har sambos eller whatever. Vilket för mig in på nästa tanke; för även om naturen vill att vi ska ligga runt har den också sett till att vi vill bli älskade och känna oss behövda av någon annan. Och de flesta av oss VILL ju dela livet med någon. Vilket för mig till min något förvirrade poäng: Vi vill älska och leva med samma människa hela våra liv, men vi vill inte ligga med bara EN person under våra år på jorden. Vi vill helt enkelt ha kakan och äta den. Frågan är: går det?
Jag tror det. För vissa människor tror jag det funkar skitbra att leva i ett sk “öppet förhållande”. Så länge man litar på varandra och har respekt för varandra. Allra helst kanske man gör saker tillsammans med andra med samma värderingar. För gott folk: när det gäller sex finns det inga fel så länge man inte skadar sig själv eller någon annan. Personligen känns det hela väldigt logiskt. Jag har ingen äganderätt på Lina och hon ingen på mig. Anser att det är sunt att man kan erkänna för varandra att man är attraherad och fantiserar om andra personer, vilket ju trots allt är väldigt mänskligt.
