Snön har fått stanna, även om den igår började förvandlas till flytande form igen, ser jag idag att indeed: we still have snow.
Jag gillar, faktiskt för första gången på flera år, att vi har snö. Det är något jag har märkt hos mig själv i takt med att jag blir äldre: jag ser fram mot skiftande årstider. Varje säsong har absolut sin charm och jag har på sista tiden kunnat hitta något givande i alla fyra. Någonstans vaknar den där kreativa delen av mig hjärna, den del som vill skriva och skapa och ideer föds i massor. Men även om tiden kanske finns, så är det värre med orken. Dagarna är fyllda av måsten som kommer på köpet när man gifter sig, skaffar barn och jobb. Så när allt är sagt och gjort och Noah och Nemi sover i sina sängar, Lina iaf någorlunda tillfredsställd och disk efter maten undanröjd så är det det inte mycket energi kvar i kroppen. På helgerna försöker jag pressa ur mig några sista droppar energi och ta mig ner till gymmet, men på sista tiden då förkylningar och feber har plågat familjen; orkar jag inte med mer än nån timme framför Tv:n spelandes GTA eller nåt avsnitt av Fringe.
Det är dags att hitta en rutin för kreativt skapande. En timme om dagen kanske? Har jag en timme om dagen? Eh. Nej. Fast å andra sidan: undrar hur mycket tid jag lägger på Twitter sammanlagt på en dag? Det är det närmaste jag kommer kreativt skapande nuförtiden, spontana meddelanden på max 140 karaktärer som 60% av gångerna redogör för mina sexuella aktiviteter eller hur mycket min tarm arbetar. Dock finner Twitter mer kul än jag någonsin fann att Facebook var.
Och det är kanske så: Twitter ÄR mitt kreativa skapande just nu, och det kanske duger? Det må inte vara Shakespear men det i mitt. Och det måste väl räknas som nått?
