The Bo är här. Igår grillade vi, nu sitter vi på kontoret med varsin dator och kollar in teman till WordPress. Nördigt är bara förnamnet.
De senaste dagarna har markerat sin närvaro genom strålande väder, god mat och goda vänner. Jag önskar att jag kunde vara mer beskrivande och att jag hade några anekdoter att dela med mig av, men jag har mått så bra de senaste dagarna och liksom glidit in i det där tillståndet då jag bara “bara varit” och gått omkring med ett dumt flin på läpparna. Det är vädret som gör det, helt klart, och det faktum att jag tillbringar det fina vädret i vårt nya hem som bli mer perfekt för var dag. Men även vänner gör sitt. Maria och Peter kom förbi och stannade två nätter. Med sig hade dom barnen. Matilda och Noah röjde loss och verkade komma bra överens som alltid, Malte låg och var cool mest hela tiden, jag hoppas vårt nästa barn blir lika lungt och sansat. Varje gång vi ses känns det som att ett nytt barn dykt upp. Nästa gång kommer det vara fyra ungar. Det är rätt grymt att känna folk med barn i samma ålder man har en hel hög saker gemensamt och jag hoppas vi sitter där om 15 år och diskuterar vad fan vi ska göra med våra tonåringar.
Som det var nu vandrade vi ner och kollade på nationaldags firandet, Matilda lyste som en sol åt alla människor och flaggor, Noah sov sig igenom hela tillställningen. Sedan hem för att tillverka och grilla hamburgare och vår vana trogen när det gäller oss fyra så var maten hur god som helst och blev klar hur sent som helst.
Annars finns det inte mycket att tillägga, förutom några saker dock:
11:e juli. Markera det i almenackan.
Vårt bredband är igång igen. Lycka.
Installerade en helt enorm pool ute i trädgården häromdagen. Joy.
Idag verkar vara den första i en rad dagar med pissigt väder. Fuck.
The Bo är här. Kvällen igår tillbringades med hemalagade hamburgare, Buzz – The Hollywood quiz till PS2 och allmänt trevligt socialiserande.
Det borde göras oftare helt klart.

Klockan är i skrivande stund 18:09 och min första riktigt lediga dag sedan 23:e december är snart slut. När jag menar “riktigt” så menar jag en dag där jag inte behövde umgås med någon förutom Lina och Noah, jag behövde inte köra längre än ner till stan och och jag jobbade inte. Välbehövligt, absolut, men trots olusten att behöva gå tillbaka till jobbet imorgon, känner jag att tempot jag håller för tillfället passar mig rätt bra, det eller så håller min kropp på att hamna i koma innan den ger mig en hjärtattack.
Början på det nya året tillbringades med (för ömväxlings skull) trevliga släktingar, cancersjuka människor, en jäkla massa mat och (faktiskt) en hel film. Två klara höjdare var absolut Robert Rodriguez’s Planet Terror och Quentin Tarantino’s Death Proof. Och sedan såg jag väl som sista människa på den här planeten (förutom The Bo då) 300.
Överlag så har året börjat helt ok. Jobbmässigt funkar det mesta, jag har redan åstadkommit en hel del och jag kommer att få en riktigt trevlig lönehöjning mot slutet av månaden. Resten av månaden kommer att i mesta möjliga mån att dedikeras till vänner. Och de vi inte hinner träffa under veckorna kommer väl bli hitbjudna i tid för Noahs födelsedag. Det var så trevligt förra året att jag mer än gärna gör om det. Mat och dricka till alla nån gång runt den 25 februari.

