stavfel.com

Nog är det höst alltid. Sinnet är fyllt av mörka tankar och ständigt reflekterande.
Dagarna är kalla och blöta. Mörkret ligger som en matta över oss och jag håller huvudet lågt, undviker ögonkontakt och sjunker in i mig själv.

Gårdagen handlade om avslut. Gav mig aldrig tid att reflektera, utan jag fällde några tårar innan jag tog mig från jobbet och till barnens förskola. Sedan var det bara att bita ihop; Lina hade inte sin bästa dag, så det fanns liksom inte utrymme till att två vuxna skulle gräva ner sig. Troligen lika bra, det är sällan jag mår bra av att sjunka in i den sinnesstämningen.

Åkte och handlade vinterstövlar till barnen. För att distrahera mig själv köpte jag Battlefield 3 till Ps3:an.
Kom hem. Barnen lekte. Vi sorterade så äntligen upp alla våra filmer (så jävla många), böcker, spel och skivor. Sedan mat och film mys med barnen. När dom lagt sig spelade jag i två timmar innan ögonen föll ihop. Jag drömde att satt vid ett runt bord, med mat, dryck och goda vänner. Vi år, drack och skrattade tills dom en efter en lämnade. Satt till slut kvar ensam, ingen öl kvar i glaset och med katten som enda sällskap.

Jag trivs med hösten. Jag hoppas jag kommer att bli mer frekvent här den kommande tiden.

Jag är så jävla trött på…

Mig själv. Att jag inte har karaktären eller självkontrollen att göra vad som är bra för mig själv fysiskt.

Journalister som inte klarar av att göra sitt jobb, som struntar i källforskning och som vänder på ord och meningar tills dom slutar vara korrekta, men skapar mer uppmärksamhet. Samhället KRÄVER av alla yrkesgrupper att dom gör sitt jobb ordentligt, utom journalister, ju mer skit dom trycker ur sig desto mer tycks vi äta upp det och be om efterätt.

Människor som köper kvällstidningar för att få läsa om att ett förbannat kändispar gjort slut. Är du så jävla tom på insidan att du måste lägga PENGAR på att få vältra dig i ett par okända människor skit? Plus att skiten i tidningen med största sannolikhet inte ens är sann gör inte precis saken bättre.

Oförstånd till att människor är olika. Det är FUCKING JÄVLA 2011!! Hur jävla patetisk och sjuk i huvudet är du om du finner dig hotad av andra människors sexuella läggning, hudfärg, nationalitet, åsikt, smak etc!!? Tror du att du är i majoritet? Känner du dig stor och stark och manlig när du får polarna att skratta åt ett nervärderande homoskämt? Du får mig att vilja spy. Det är pga av dig och såna SOM DIG att människor som Anders Breivik existerar.

Våp. Ni är inte snygga. Ni är inte sexiga. Ni är högljudda, patetiska och så jävla genomskinligt desperata att det bara är sorgligt. Håll käften och förlika er med att livet inte blev som ni tänkt.

Bristen på respekt för andra människor. Vad i helvete stannar du med kundvagnen MITT I GÅNGEN FÖR DITT JÄVLA AS!? Det finns andra människor runtomkring OCH BAKOM DIG!
Stäng av mobilen på bio. När filmen börjar, dvs: när dom förbannade förtexterna kommer: (vilket MÅSTE påpekas, för vissa mongolider är av åsikten; “vaddå? det är ju bara text och musik.”) SITT NER OCH HÅLL KÄFTEN! Om du nu MÅSTE äta nånting för att se en film öppna då för helvete påsen INNAN filmen börjar. Har ALLA drabbats av sådan adhd att det helt plötsligt är SVÅRT att vara tyst i två timmar? Tro mig; det du har att säga är inte så jävla intelligent att det inte kan vänta tills efter filmen (vilket faktiskt inkluderar eftertexterna!).

Du är inte unik! Det är inget särskilt med dig! När du dör kommer de närmaste att sörja otroligt mycket i två veckor och efter det kommer dom börja att gå vidare.

Ge FAN i att döma mig i hur jag uppforstrar mina barn! Du må vara den perfekta pedagogen och du må göra ALLT rätt enligt böckerna med dina ungar, och inte FAN dömer jag dig för det! Jag tror dock på en hälsosam dos Star Wars och superhjältar i synk med sunt jävla förnuft. Mina barn kommer att lära sig snabbt att i världen finns det gott och ont och mitt jobb är att ge dom en karta i vad som är vad. Jag uppfostrar dom på känn. Jag och min fru höftar fram det som det kommer. Och vet du vad? Våra barn är lyckliga, frågvisa och jävligt trotsiga. Vilket man (imho) SKA VARA om man ska överleva i den här världen.

Jag är trött på att söka bekräftelse från er era jävla as. Jag hatar er och allt ni står för. Allt ni gör är att få mig att frågesätta mig själv. Jag fyller mig själv med tvivel på min kunskap, min intelligens, mitt jävla VÄRDE pga er! Nog nu!

Jag är den jag är. Småsint. Barnslig. Trotsig. Intelligent. Känslosam. Begåvad. Kärleksfull. Melankolisk. Impulsiv. Och allt där i mellan. Inte en unik snöflinga på något sätt. Jag försöker bara bryta all den jävla cynism som jag ser åt alla håll jag vänder mig. Mer kärlek gott folk. Jag ber er. Mer kärlek.